Hur smarta är växterna? Kan man till och med säga att de är intelligenta? I forskning om så kallat växtbeteende upptäcks hela tiden nya saker som växterna kan göra. Nyligen lyckades israeliska forskare spela in ett klickande ljud som tomatplantor ger ifrån sig när de blir stressade av torka eller någon skada. Det är bara ett exempel på hur vi hela tiden lär oss nya saker om hur växterna kommunicerar med och reagerar på sin omgivningVelemir Ninkovic är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och studerar de molekyler som växterna producerar för att uppfatta och svara på sådant som händer omkring dem. Det ingår i ett forskningsfält som kan kallas för växtbeteende och som har tagit form de senaste 15 till 20 åren, berättar han.Programmet är en repris från 17 april 2023.Medverkande: Velemir Ninkovic, universitetslektor vid Institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet och Matthias Erb, professor vid Institutet för växtvetenskaper på Berns universitet. I programmet hörs också den italienske växtforskaren Stefano Mancuso från en TED talk-föreläsning, samt professor Lilach Hadany ur en forskningsvideo från Tel Avivs universitet.Reporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Hur smarta är växterna? Kan man till och med säga att de är intelligenta? I forskning om så kallat växtbeteende upptäcks hela tiden nya saker som växterna kan göra. Nyligen lyckades israeliska forskare spela in ett klickande ljud som tomatplantor ger ifrån sig när de blir stressade av torka eller någon skada. Det är bara ett exempel på hur vi hela tiden lär oss nya saker om hur växterna kommunicerar med och reagerar på sin omgivningVelemir Ninkovic är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och studerar de molekyler som växterna producerar för att uppfatta och svara på sådant som händer omkring dem. Det ingår i ett forskningsfält som kan kallas för växtbeteende och som har tagit form de senaste 15 till 20 åren, berättar han.Programmet är en repris från 17 april 2023.Medverkande: Velemir Ninkovic, universitetslektor vid Institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet och Matthias Erb, professor vid Institutet för växtvetenskaper på Berns universitet. I programmet hörs också den italienske växtforskaren Stefano Mancuso från en TED talk-föreläsning, samt professor Lilach Hadany ur en forskningsvideo från Tel Avivs universitet.Reporter: Sara Sällström sara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Smarta växter kan prata med lukter och ge ljud ifrån sig (repris)

Gnisslande tåg, susande fläktar och bakgrundsbuller gör att tågstationers ljudmiljö lämnar mycket att önska för många. En ny forskningsrapport pekar ut svagheter och föreslår lösningar.  I Sverige saknas riktlinjer för ljudnivåer från tåg vid plattformar, konstaterar ingenjörs- och arkitektföretaget SWECO. I deras studie till Trafikverket redovisas lagar, krav och riktlinjer, ljudmätningar på såväl inomhus- som utomhusstationer och resultat av fokusgruppsintervjuer med särskilt utsatta resenärer. Ljudmiljöerna bedöms som allt från ”behagliga” till ”horribla”. Men det finns också många förslag på hur ljudmiljöerna skulle kunna förbättras, för att få fler att kunna och vilja resa kollektivt och hållbart. I programmet medverkar Emma Newman från SWECO, forskaren Jörgen Lundälv vid Göteborgs universitet, Anne Sjökvist och Anne-Marie Persson från Hörselskadades Riksförbund och Christoffer Örnevik från Synskadades Riksförbund.Programmet är en repris från 14 februari 2023.Medverkande: Emma Newman, tillgänglighetsexpert SWECO; Jörgen Lundälv, docent socialt arbete och trafikmedicin Göteborgs universitet; Anne Sjökvist, Hörselskadades Riksförbund; Anne-Marie Persson, Hörselskadades Riksförbund; Christoffer Örnevik Synskadades Riksförbund.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Gnisslande tåg, susande fläktar och bakgrundsbuller gör att tågstationers ljudmiljö lämnar mycket att önska för många. En ny forskningsrapport pekar ut svagheter och föreslår lösningar. I Sverige saknas riktlinjer för ljudnivåer från tåg vid plattformar, konstaterar ingenjörs- och arkitektföretaget SWECO. I deras studie till Trafikverket redovisas lagar, krav och riktlinjer, ljudmätningar på såväl inomhus- som utomhusstationer och resultat av fokusgruppsintervjuer med särskilt utsatta resenärer. Ljudmiljöerna bedöms som allt från ”behagliga” till ”horribla”. Men det finns också många förslag på hur ljudmiljöerna skulle kunna förbättras, för att få fler att kunna och vilja resa kollektivt och hållbart. I programmet medverkar Emma Newman från SWECO, forskaren Jörgen Lundälv vid Göteborgs universitet, Anne Sjökvist och Anne-Marie Persson från Hörselskadades Riksförbund och Christoffer Örnevik från Synskadades Riksförbund.Programmet är en repris från 14 februari 2023.Medverkande: Emma Newman, tillgänglighetsexpert SWECO; Jörgen Lundälv, docent socialt arbete och trafikmedicin Göteborgs universitet; Anne Sjökvist, Hörselskadades Riksförbund; Anne-Marie Persson, Hörselskadades Riksförbund; Christoffer Örnevik Synskadades Riksförbund.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Stationernas ljudmiljö gör det svårt för många att hitta till rätt tåg (repris)

Ibland kallas Sverige Landet Lagom. Men i internationella jämförelser är Sverige snarare ett land som sticker ut. I World Values Survey som följer människors värderingar och attityder runtom i världen ligger Sverige främst gällande ”frihetliga värderingar”; som jämställdhet mellan könen, att kunna och våga göra sin röst hörd och att själv få göra sina livsval kring exempelvis äktenskap eller abort. När V-Dem-institutet undersöker graden av demokrati i världens länder är Sverige bland tjugotalet länder i världen som framstår som ”extremt demokratiska”. Är Sverige Landet Lagom, eller snarare extremt? Eller borde vi kanske inte se på länder så?Programmet är en repris från 8 maj 2023.Medverkande: Bi Puranen, docent ekonomisk historia och generalsekreterare World Values Survey; Mikael Hjerm, professor sociologi Umeå universitet och svensk samordnare European Social Survey; Staffan Lindberg, professor statsvetenskap och föreståndare V-Dem-institutet Göteborgs universitet; Sofia Bard, chef enheten för Sverigebildsanalys Svenska Institutet.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Ibland kallas Sverige Landet Lagom. Men i internationella jämförelser är Sverige snarare ett land som sticker ut. I World Values Survey som följer människors värderingar och attityder runtom i världen ligger Sverige främst gällande ”frihetliga värderingar”; som jämställdhet mellan könen, att kunna och våga göra sin röst hörd och att själv få göra sina livsval kring exempelvis äktenskap eller abort. När V-Dem-institutet undersöker graden av demokrati i världens länder är Sverige bland tjugotalet länder i världen som framstår som ”extremt demokratiska”. Är Sverige Landet Lagom, eller snarare extremt? Eller borde vi kanske inte se på länder så?Programmet är en repris från 8 maj 2023.Medverkande: Bi Puranen, docent ekonomisk historia och generalsekreterare World Values Survey; Mikael Hjerm, professor sociologi Umeå universitet och svensk samordnare European Social Survey; Staffan Lindberg, professor statsvetenskap och föreståndare V-Dem-institutet Göteborgs universitet; Sofia Bard, chef enheten för Sverigebildsanalys Svenska Institutet.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Bilden av Sverige – mer extremt än lagom

Ska man ha chansen att bota prostatacancer så måste man hitta den innan symptomen kommer - och då är det screening som gäller, säger professor Jonas Hugosson, som lett en studie på ny metodik för organiserad testning. Det är nu fem år sedan som Socialstyrelsen senast sade nej till att rekommendera screening för prostatacancer, alltså att alla män i en viss ålder ska bjudas in att bli testade. Motiveringen var att testningen i många fall leder till att män vars cancer var ofarlig i många fall ändå fick behandling, med livslånga problem och sänkt livskvalitet till följd av bieffekter som inkontinens och impotens.Men mycket har hänt sedan 2018. Många regioner har infört så kallad organiserad prostatacancertestning, som ett steg mot en kommande screening, och inte minst har ny teknik gjort att den så kallade överdiagnostiken börjat minska. Vi hör om nya forskningsresultat på denna metodik i den så kallade Göteborg 2-studien, och om hur Socialstyrelsen ställer sig till dem och till att i en nära framtid förorda allmän screening.Programmet sändes första gången 7 februari 2023.Medverkande: Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs universitet och ordförande i den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning; Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Rebecka Arnsrud Godtman, docent i urologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Prostatacancercentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Mathias Fredriksson, enhetschef Socialstyrelsen.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Ska man ha chansen att bota prostatacancer så måste man hitta den innan symptomen kommer - och då är det screening som gäller, säger professor Jonas Hugosson, som lett en studie på ny metodik för organiserad testning. Det är nu fem år sedan som Socialstyrelsen senast sade nej till att rekommendera screening för prostatacancer, alltså att alla män i en viss ålder ska bjudas in att bli testade. Motiveringen var att testningen i många fall leder till att män vars cancer var ofarlig i många fall ändå fick behandling, med livslånga problem och sänkt livskvalitet till följd av bieffekter som inkontinens och impotens.Men mycket har hänt sedan 2018. Många regioner har infört så kallad organiserad prostatacancertestning, som ett steg mot en kommande screening, och inte minst har ny teknik gjort att den så kallade överdiagnostiken börjat minska. Vi hör om nya <a href="https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa2209454" rel="noreferrer noopener nofollow" target="_blank">forskningsresultat</a> på denna metodik i den så kallade Göteborg 2-studien, och om hur Socialstyrelsen ställer sig till dem och till att i en nära framtid förorda allmän screening.Programmet sändes första gången 7 februari 2023.Medverkande: Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs universitet och ordförande i den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning; Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Rebecka Arnsrud Godtman, docent i urologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Prostatacancercentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Mathias Fredriksson, enhetschef Socialstyrelsen.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

"Prostatascreening krävs för att hitta cancer i tid" (repris)

I Mariestad har planerna på att bygga en batterifabrik för elfordon lett till en ovanlig massevakuering av fridlysta groddjur. Batterifabriken ska hjälpa oss att nå klimatmålet att begränsa den globala uppvärmningen. Samtidigt krockar byggplanerna med ett annat miljömål, det som handlar om art hindra att arter minskar och dör ut. Tusentals skyddsvärda salamandrar har nämligen hittats i området, och för att batterifabriken ska kunna byggas måste djuren flyttas till ett annat ställe. Men går naturen att ersätta på det här sättet?Biologen Petter Bohman och miljökonsulten Sofia Pallander är två av de som jobbar med salamanderflytten. De berättar att det viktigaste med projektet är att ge djuren nya dammar att bo i, i stället för de som ligger mitt i det planerade fabriksområdet.Medverkande: Petter Bohman, biolog på Naturcentrum; Sofia Pallander, miljökonsult på Geosyntec; Bo Siggelin, medarbetare på Farmartjänst i Mariestad; Björn Brovik, miljöchef på Volvo Group.Programmet är en repris från 9 maj 2023.Reporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

I Mariestad har planerna på att bygga en batterifabrik för elfordon lett till en ovanlig massevakuering av fridlysta groddjur. Batterifabriken ska hjälpa oss att nå klimatmålet att begränsa den globala uppvärmningen. Samtidigt krockar byggplanerna med ett annat miljömål, det som handlar om art hindra att arter minskar och dör ut. Tusentals skyddsvärda salamandrar har nämligen hittats i området, och för att batterifabriken ska kunna byggas måste djuren flyttas till ett annat ställe. Men går naturen att ersätta på det här sättet? Biologen Petter Bohman och miljökonsulten Sofia Pallander är två av de som jobbar med salamanderflytten. De berättar att det viktigaste med projektet är att ge djuren nya dammar att bo i, i stället för de som ligger mitt i det planerade fabriksområdet.Medverkande: Petter Bohman, biolog på Naturcentrum; Sofia Pallander, miljökonsult på Geosyntec; Bo Siggelin, medarbetare på Farmartjänst i Mariestad; Björn Brovik, miljöchef på Volvo Group.Programmet är en repris från 9 maj 2023.Reporter: Sara Sällström sara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Groddjur i vägen för batterifabrik – nu görs Sveriges största flytt av salamandrar (repris)

Nu är det på allvar dags för den odlade torsken. Det kommer sådana signaler från det stora fiskodlingslandet i väster. De norska torskarna har fått en ny mentalitet så att de lämpar sig bättre för ett liv i fångenskap, och producerar större filéer. Men lax och torsk skiljer sig åt på många sätt och torskodling ställer nya krav. En stor utmaning har varit att få torskarna att klara att växa i fångenskap. Nu, efter flera generationers avel, har de norska torskarna på avelsstationen i Tromsö har fått något av en ny lugnare mentalitet, så att de nästan framstår som tama, och dessutom levererar större filéer. Norge är sedan länge världsledande på den lönsamma laxodlingen, men kritiker lyfter risker med övergödning, spridning av sjukdomar och parasiter och risk att odlingsfiskar med tamdjursegenskaper rymmer och fortplantar sig med vild fisk. Nu är debatten i Norge även hård mellan förespråkare och motståndare till den expanderande torskodlingen. Men kanske kan torskodlingen ta en annan väg, säger Öyvind Hansen som leder Nofimas avelsstation i Tromsö.Programmet är en repris från 6 februari 2023.Medverkande: Öyvind Hansen, ansvarig för arbetet vid Nofimas torskavelsstation Tromsö, Ellen Sofie Grefsrud, forskare om risker med fiskodling på Havforskningsinstituttet i Bergen; Max Troell, systemekolog Beijerinstitutet, Stockholm Resilience Centre.Reporter: Gustaf Klaringustaf.klarin@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Nu är det på allvar dags för den odlade torsken. Det kommer sådana signaler från det stora fiskodlingslandet i väster. De norska torskarna har fått en ny mentalitet så att de lämpar sig bättre för ett liv i fångenskap, och producerar större filéer. Men lax och torsk skiljer sig åt på många sätt och torskodling ställer nya krav. En stor utmaning har varit att få torskarna att klara att växa i fångenskap. Nu, efter flera generationers avel, har de norska torskarna på avelsstationen i Tromsö har fått något av en ny lugnare mentalitet, så att de nästan framstår som tama, och dessutom levererar större filéer. Norge är sedan länge världsledande på den lönsamma laxodlingen, men kritiker lyfter risker med övergödning, spridning av sjukdomar och parasiter och risk att odlingsfiskar med tamdjursegenskaper rymmer och fortplantar sig med vild fisk. Nu är debatten i Norge även hård mellan förespråkare och motståndare till den expanderande torskodlingen. Men kanske kan torskodlingen ta en annan väg, säger Öyvind Hansen som leder Nofimas avelsstation i Tromsö.Programmet är en repris från 6 februari 2023.Medverkande: Öyvind Hansen, ansvarig för arbetet vid Nofimas torskavelsstation Tromsö, Ellen Sofie Grefsrud, forskare om risker med fiskodling på Havforskningsinstituttet i Bergen; Max Troell, systemekolog Beijerinstitutet, Stockholm Resilience Centre.Reporter: Gustaf Klarin gustaf.klarin@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Tama torskar ska upprepa laxodlingens framgång i Norge (repris)

Små bubblor av metan letar sig upp till vattenytan och växthusgasen svävar upp i atmosfären. Nu tyder forskning på att bubblorna skulle kunna motsvara 7 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och allt fler vill göra något åt källan till bubblorna, de ruttnande fiberbankarna. Fiberbankarna byggdes upp på botten av sjöar, åar och i Östersjön när pappersmassafabriker släppte ut överblivna träfiber ut i vattnet, och med dem även giftiga tungmetaller. Det här har vi känt till länge och industrin har landat i att det är bäst att låta fiberbankarna ligga kvar eftersom exempelvis kvicksilverhalterna i fisken verkar gå ner, något vi berättade om i första delen av den här serien. Men de som bott eller vistats vid vattnen har länge anat att det finns ytterligare ett problem där nere under ytan.– Man kan se att det bubblar vid vattenytan, säger Alizée Lehoux, forskare på Institutionen för geovetenskap på Uppsala Universitet.Det var i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment, publicerad 2021, som Alizée Lehoux och hennes forskarkollegor presenterade de uppseendeväckande resultaten: att metangasen som bubblar upp från fiberbankarna kan motsvara 7 procent av Sveriges totala klimatgasutsläpp. Artikeln baseras dock på labbresultat och vissa antaganden, så siffran kan i verkligheten vara både lägre och högre. - Det är väldigt många "om" så därför försöker vi vara lite försiktiga med den siffran, det är mycket man behöver undersöka vidare, säger Alizée Lehoux.Programmet är en repris från 14 mars 2023.Medverkande: Alizée Lehoux, forskare på Institutionen för geovetenskap på Uppsala Universitet; Johan Holmén, doktor i fysisk resursteori som forskar om hållbar omställning på Chalmers; Erik Hedenström, professor i organisk kemi vid Mittuniversitetet; Christer Fält, miljöchef på SCA; Magnus Karlsson, forskare i miljöanalys vid IVL Svenska Miljöinstitutet, Jörgen Berglund (m), riksdagsledamot Sundsvall.Reporter: Lasse EdfastProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Små bubblor av metan letar sig upp till vattenytan och växthusgasen svävar upp i atmosfären. Nu tyder forskning på att bubblorna skulle kunna motsvara 7 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och allt fler vill göra något åt källan till bubblorna, de ruttnande fiberbankarna. Fiberbankarna byggdes upp på botten av sjöar, åar och i Östersjön när pappersmassafabriker släppte ut överblivna träfiber ut i vattnet, och med dem även giftiga tungmetaller. Det här har vi känt till länge och industrin har landat i att det är bäst att låta fiberbankarna ligga kvar eftersom exempelvis kvicksilverhalterna i fisken verkar gå ner, något vi berättade om i <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-kan-giftigt-industriavfall-i-vara-vatten-bli-till-nytta" rel="nofollow" target="_blank">första delen</a> av den här serien. Men de som bott eller vistats vid vattnen har länge anat att det finns ytterligare ett problem där nere under ytan.– Man kan se att det bubblar vid vattenytan, säger Alizée Lehoux, forskare på Institutionen för geovetenskap på Uppsala Universitet.Det var i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment, publicerad 2021, som Alizée Lehoux och hennes forskarkollegor presenterade de uppseendeväckande resultaten: att metangasen som bubblar upp från fiberbankarna kan motsvara 7 procent av Sveriges totala klimatgasutsläpp. Artikeln baseras dock på labbresultat och vissa antaganden, så siffran kan i verkligheten vara både lägre och högre. - Det är väldigt många "om" så därför försöker vi vara lite försiktiga med den siffran, det är mycket man behöver undersöka vidare, säger Alizée Lehoux.Programmet är en repris från 14 mars 2023.Medverkande: Alizée Lehoux, forskare på Institutionen för geovetenskap på Uppsala Universitet; Johan Holmén, doktor i fysisk resursteori som forskar om hållbar omställning på Chalmers; Erik Hedenström, professor i organisk kemi vid Mittuniversitetet; Christer Fält, miljöchef på SCA; Magnus Karlsson, forskare i miljöanalys vid IVL Svenska Miljöinstitutet, Jörgen Berglund (m), riksdagsledamot Sundsvall.Reporter: Lasse EdfastProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Avfall från pappersbruk i vattnet kan vara enorm växthusgaskälla (repris)

De så kallade fiberbankarna utmed våra kuster är ett miljöproblem som debatterats länge men inte åtgärdats. Nu menar forskare att de bör kunna ses som en resurs och därmed bärgas. De metertjocka, giftiga lagren är rester från Sveriges pappersindustri som sedan mitten av förra århundradet legat och ruttnat på botten av våra sjöar och hav. Nu menar flera forskare tycker att det är dags att åtgärda fiberbankarna, något som får stör i en färsk rapport från Naturvårdsverket.Det var under främst 50- och 60-talet som Sveriges pappersindustri släppte ut stora mängder pappersfibrer, som efterhand byggde upp metertjocka sediment på botten av sjöar, åar och Östersjön, så kallade fiberbankar. Och det var inte bara pappersfibrer som släpptes ut utan även olika tungmetaller som kvicksilver, vilket kunnat märkas i fisk från Östersjön.Exakt hur många eller hur stora fiberbankar det finns vet ingen och 2019 fick ett antal myndigheter ett regeringsuppdrag där de skulle försöka ta reda på mer. Det uppdraget har redovisats nu i år och en av slutsatserna i den rapporten är att mer forskning och samverkan behövs. - Vi behöver fortsätta bygga kunskaper men också komma igång med åtgärder, säger projektledaren Jon Engström vid Naturvårdsverket. Samtidigt försöker forskare vid Mittuniversitetet hitta metoder för att göra kommersiellt gångbara produkter av fiberbankarna.- Det kostar ju pengar att rädda miljön och ett sätt locka till att ta den här kostnaden är att producera något som går att sälja, säger Erik Hedenström, organisk kemist vid Mittuniversitetet, som undersöker möjligheten att göra bl a biobränsle av materialet.Programmet är en repris från 13 mars 2023.Medverkande: Erik Hedenström, professor i organisk kemi vid Mittuniversitetet; Christer Fält, miljöchef på SCA; Magnus Karlsson, forskare i miljöanalys vid IVL Svenska Miljöinstitutet; Jon Engström, projektledare vid Naturvårdsverket.Reporter: Lasse EdfastProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

De så kallade fiberbankarna utmed våra kuster är ett miljöproblem som debatterats länge men inte åtgärdats. Nu menar forskare att de bör kunna ses som en resurs och därmed bärgas. De metertjocka, giftiga lagren är rester från Sveriges pappersindustri som sedan mitten av förra århundradet legat och ruttnat på botten av våra sjöar och hav. Nu menar flera forskare tycker att det är dags att åtgärda fiberbankarna, något som får stör i en färsk rapport från Naturvårdsverket.Det var under främst 50- och 60-talet som Sveriges pappersindustri släppte ut stora mängder pappersfibrer, som efterhand byggde upp metertjocka sediment på botten av sjöar, åar och Östersjön, så kallade fiberbankar. Och det var inte bara pappersfibrer som släpptes ut utan även olika tungmetaller som kvicksilver, vilket kunnat märkas i fisk från Östersjön.Exakt hur många eller hur stora fiberbankar det finns vet ingen och 2019 fick ett antal myndigheter ett regeringsuppdrag där de skulle försöka ta reda på mer. Det uppdraget har redovisats nu i år och en av slutsatserna i den rapporten är att mer forskning och samverkan behövs. - Vi behöver fortsätta bygga kunskaper men också komma igång med åtgärder, säger projektledaren Jon Engström vid Naturvårdsverket. Samtidigt försöker forskare vid Mittuniversitetet hitta metoder för att göra kommersiellt gångbara produkter av fiberbankarna.- Det kostar ju pengar att rädda miljön och ett sätt locka till att ta den här kostnaden är att producera något som går att sälja, säger Erik Hedenström, organisk kemist vid Mittuniversitetet, som undersöker möjligheten att göra bl a biobränsle av materialet.Programmet är en repris från 13 mars 2023.Medverkande: Erik Hedenström, professor i organisk kemi vid Mittuniversitetet; Christer Fält, miljöchef på SCA; Magnus Karlsson, forskare i miljöanalys vid IVL Svenska Miljöinstitutet; Jon Engström, projektledare vid Naturvårdsverket.Reporter: Lasse EdfastProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Det giftiga industriavfallet i våra vatten som kan bli till nytta (repris)

Stora förändringar är på gång på internet. Den största webbläsaren ska under 2024 sluta med tredjepartskakor, efter växande kritik från användare kring dataspårning. Andra webbläsare har redan slutat stödja tredjepartskakor. I flera års tid har Google arbetat med att utveckla nya system för att kunna sälja riktad reklam utan att spåra användare på individnivå, och snart försvinner så kallade tredjepartscookies från deras dominerande webbläsare Chrome. Det har redan skett hos Firefox och Safari. I Vetenskapsradion på djupet hör vi om hur det nya systemet baserat på så kallade "topics" är tänkt att fungera och vad skillnaden blir för oss användare. I programmet reder vi också ut vad en kaka egentligen är, vad skillnaden på en förstapartskaka och en tredjepartskaka är och varför det egentligen heter kakor. Dessutom tar vi reda på om det går att stänga av kakor en gång för alla.Medverkande: Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen; Markus Sjöberg, jurist Post- och telestyrelsen; Stefan Larsson, jurist och docent inom områdena teknik och samhälle vid Lunds universitet; Lisa Blom, ansvarig för branschrelationer på Google i norra Europa; Scott Friesen, partneransvarig på Google; Lee McGuigan, medieforskare på UNC Hussmans School of journalism and media. Vi hör också vad vanliga användare tycker och tänker om kakor. Reporter: Julia VidegårdProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Stora förändringar är på gång på internet. Den största webbläsaren ska under 2024 sluta med tredjepartskakor, efter växande kritik från användare kring dataspårning. Andra webbläsare har redan slutat stödja tredjepartskakor. I flera års tid har Google arbetat med att utveckla nya system för att kunna sälja riktad reklam utan att spåra användare på individnivå, och snart försvinner så kallade tredjepartscookies från deras dominerande webbläsare Chrome. Det har redan skett hos Firefox och Safari. I Vetenskapsradion på djupet hör vi om hur det nya systemet baserat på så kallade "topics" är tänkt att fungera och vad skillnaden blir för oss användare. I programmet reder vi också ut vad en kaka egentligen är, vad skillnaden på en förstapartskaka och en tredjepartskaka är och varför det egentligen heter kakor. Dessutom tar vi reda på om det går att stänga av kakor en gång för alla.Medverkande: Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen; Markus Sjöberg, jurist Post- och telestyrelsen; Stefan Larsson, jurist och docent inom områdena teknik och samhälle vid Lunds universitet; Lisa Blom, ansvarig för branschrelationer på Google i norra Europa; Scott Friesen, partneransvarig på Google; Lee McGuigan, medieforskare på UNC Hussmans School of journalism and media. Vi hör också vad vanliga användare tycker och tänker om kakor. Reporter: Julia VidegårdProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Så kan du slippa acceptera cookies (repris)

På 1970-talet kunde man fiska torsk från badbryggan och plocka blåmusslor vid strandkanten. Vattnet var klart och sandbottnen fast under fötterna. Sedan rubbades ekosystemet och de grunda vikarna i Bohuslän förändrades i grunden. Nu ska odlade blåmusslor och planterat ålgräs hjälpa till att återställa balansen. Från en ombyggd skördebåt kastas 100 ton odlade blåmusslor ut i Halsefjorden, mellan Orust och Stenungsund. På havsbottnen ska de ersätta musselreven som en gång fanns här. I en vik inte långt därifrån har 80 000 utplanterade skott av ålgräs börjat föröka sig och täcka allt mer av den tidigare kala bottnen. Det är två exempel på åtgärder som ska skapa en bättre livsmiljö för andra organismer och som kanske kan få torsken att trivas igen i fjordarna runt Tjörn och Orust.Programmet är en repris från 16 maj 2023.Medverkande: Niclas Åberg, projektledare för miljöprojektet Åtta fjordar; Beatrice Alenius och Anders Olsson, båda marinbiologer på Länsstyrelsen i Västra Götaland.Reporter: Malin AveniusProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

På 1970-talet kunde man fiska torsk från badbryggan och plocka blåmusslor vid strandkanten. Vattnet var klart och sandbottnen fast under fötterna. Sedan rubbades ekosystemet och de grunda vikarna i Bohuslän förändrades i grunden. Nu ska odlade blåmusslor och planterat ålgräs hjälpa till att återställa balansen. Från en ombyggd skördebåt kastas 100 ton odlade blåmusslor ut i Halsefjorden, mellan Orust och Stenungsund. På havsbottnen ska de ersätta musselreven som en gång fanns här. I en vik inte långt därifrån har 80 000 utplanterade skott av ålgräs börjat föröka sig och täcka allt mer av den tidigare kala bottnen. Det är två exempel på åtgärder som ska skapa en bättre livsmiljö för andra organismer och som kanske kan få torsken att trivas igen i fjordarna runt Tjörn och Orust.Programmet är en repris från 16 maj 2023.Medverkande: Niclas Åberg, projektledare för miljöprojektet Åtta fjordar; Beatrice Alenius och Anders Olsson, båda marinbiologer på Länsstyrelsen i Västra Götaland.Reporter: Malin AveniusProducent: Björn Gunér<a href="mailto:Gunér￼bjorn.guner@sr.se" rel="noopener noreferrer nofollow"> bjorn.guner@sr.se</a>

Här återskapas de bad- och fiskevatten som många minns från barndomen (repris)

Vi går på djupet i forskningen.Ansvarig utgivare: Magnus Gylje

Radioaktiv strålning är en gammal metod för att behandla cancer, som blir alltmer förfinad. Och snart kommer de målsökande radioaktiva molekylerna. Men samtidigt halkar Sverige efter, varnar forskare. En tredjedel av all cancerbehandling i Sverige utförs med radioaktiv strålning. Det betyder att tiotusentals svenskar varje år blir bestrålade, oftast mot bröst- eller prostatacancer. Behandlingen har sina risker eftersom friska organ kan påverkas av strålningen, så tekniken för att uppnå hög exakthet och träffsäkerhet är avancerad. Den bygger på tredimensionella bilder från magnetröntgen av var tumören sitter i kroppen och som via datoralgoritmer ger instruktioner till den apparat som avger strålningen.Nya forskningssatsningar för att utveckla strålterapin har bland annat lett till skapandet av målsökande molekyler som bär på en liten radioaktiv laddning. Molekylerna kan hitta cancercellerna i kroppen och hänga kvar på dem så länge att de dör av den svaga strålningen. På så sätt kan man behandla spridda tumörer i kroppen som man inte ens visste var de fanns. Det här är en teknik som nu utvecklas för ett litet antal specifika och svårbehandlade cancertyper.Men lång tid framöver kommer den mer traditionella strålningen vara den som räddar flest människoliv, och antalet patienter som får sådan behandling fortsätter att växa. Däremot ökar inte alls antalet specialister inom sjukvården i samma takt i Sverige, med risk för att landet missar att dra full nytta av den utveckling som sker inom området. Det menar Kjell Bergfeldt, erfaren cancerläkare som idag arbetar som senior rådgivare inom strålningsvården. Han stödjer sig på en studie han varit med att göra, och på data från Estro, en europeisk organisation för strålbehandling och onkologi.Programmet är en repris från 20 mars 2023.Medverkande: Mattias Hedman, överläkare Karolinska universitetssjukhuset Solna; Eva Onjukka, sjukhusfysiker Karolinska universitetssjukhuset Solna; Lars Johansson, cancerpatient från Åhus; Helena Torsler Andersson, onkologisjuksköterska Cancerfonden, Kjell Bergfeldt, senior konsult och verksamhetsutvecklare; Marika Nestor, docent och cancerforskare Uppsala universitet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se 

Radioaktiv strålning är en gammal metod för att behandla cancer, som blir alltmer förfinad. Och snart kommer de målsökande radioaktiva molekylerna. Men samtidigt halkar Sverige efter, varnar forskare. En tredjedel av all cancerbehandling i Sverige utförs med radioaktiv strålning. Det betyder att tiotusentals svenskar varje år blir bestrålade, oftast mot bröst- eller prostatacancer. Behandlingen har sina risker eftersom friska organ kan påverkas av strålningen, så tekniken för att uppnå hög exakthet och träffsäkerhet är avancerad. Den bygger på tredimensionella bilder från magnetröntgen av var tumören sitter i kroppen och som via datoralgoritmer ger instruktioner till den apparat som avger strålningen.Nya forskningssatsningar för att utveckla strålterapin har bland annat lett till skapandet av målsökande molekyler som bär på en liten radioaktiv laddning. Molekylerna kan hitta cancercellerna i kroppen och hänga kvar på dem så länge att de dör av den svaga strålningen. På så sätt kan man behandla spridda tumörer i kroppen som man inte ens visste var de fanns. Det här är en teknik som nu utvecklas för ett litet antal specifika och svårbehandlade cancertyper.Men lång tid framöver kommer den mer traditionella strålningen vara den som räddar flest människoliv, och antalet patienter som får sådan behandling fortsätter att växa. Däremot ökar inte alls antalet specialister inom sjukvården i samma takt i Sverige, med risk för att landet missar att dra full nytta av den utveckling som sker inom området. Det menar Kjell Bergfeldt, erfaren cancerläkare som idag arbetar som senior rådgivare inom strålningsvården. Han stödjer sig på en studie han varit med att göra, och på data från Estro, en europeisk organisation för strålbehandling och onkologi.Programmet är en repris från 20 mars 2023.Medverkande: Mattias Hedman, överläkare Karolinska universitetssjukhuset Solna; Eva Onjukka, sjukhusfysiker Karolinska universitetssjukhuset Solna; Lars Johansson, cancerpatient från Åhus; Helena Torsler Andersson, onkologisjuksköterska Cancerfonden, Kjell Bergfeldt, senior konsult och verksamhetsutvecklare; Marika Nestor, docent och cancerforskare Uppsala universitet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

De målsökande molekylerna som kan bota cancer (repris)

Det är Sveriges dyraste enskilda forskningsanläggning i drift för 5 miljarder skattekronor, men hur används den och vad kan den ge? Max IV i Lund är en sorts superröntgenapparat som ska kunna hjälpa till att skapa nya läkemedel, smarta material, batteriteknik och annat till den gröna omställningen.Den kallas för en världsunik föregångare, men när anläggningen nu 7 år efter invigningen är fullt utbyggd, så är det fortfarande inte så lätt att peka ut riktigt handfasta exempel på vad den kan ge. I själva verket kan sådana frågor leda tanken fel, menar forskare i programmet, eftersom det som görs här ofta är ren grundforskning, som snarare bidrar till den stora kunskapsgrund som behövs för att lösa vår tids utmaningar.Vi besöker Max IV och några av de forskare som tillbringar intensiva arbetsveckor i skift vid experimentstationerna, och får veta varför det krävs en anläggning stor som en fotbollsstadion för att skapa den skarpa röntgenstråle som används i forskningen.  Programmet är en repris från 6 mars 2023.Medverkande: Olof Karis, tf direktör Max IV; Emelie Hilner, tf kommunikationschef Max IV, Ali Mirazimi, virusforskare Karolinska institutet; Mats Benner, professor i forskningspolitik Lunds Universitet; Tove Ericson, postdoktor vid institutionen för kemi Uppsala Universitet; Erik Thomson, universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi Göteborgs universitet; Xiangrui Kong, forskare institutionen för kemi och molekylärbiologi Göteborgs universitet.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normarkpeter.normark@sr.se

Det är Sveriges dyraste enskilda forskningsanläggning i drift för 5 miljarder skattekronor, men hur används den och vad kan den ge? Max IV i Lund är en sorts superröntgenapparat som ska kunna hjälpa till att skapa nya läkemedel, smarta material, batteriteknik och annat till den gröna omställningen.Den kallas för en världsunik föregångare, men när anläggningen nu 7 år efter invigningen är fullt utbyggd, så är det fortfarande inte så lätt att peka ut riktigt handfasta exempel på vad den kan ge. I själva verket kan sådana frågor leda tanken fel, menar forskare i programmet, eftersom det som görs här ofta är ren grundforskning, som snarare bidrar till den stora kunskapsgrund som behövs för att lösa vår tids utmaningar.Vi besöker Max IV och några av de forskare som tillbringar intensiva arbetsveckor i skift vid experimentstationerna, och får veta varför det krävs en anläggning stor som en fotbollsstadion för att skapa den skarpa röntgenstråle som används i forskningen.  Programmet är en repris från 6 mars 2023.Medverkande: Olof Karis, tf direktör Max IV; Emelie Hilner, tf kommunikationschef Max IV, Ali Mirazimi, virusforskare Karolinska institutet; Mats Benner, professor i forskningspolitik Lunds Universitet; Tove Ericson, postdoktor vid institutionen för kemi Uppsala Universitet; Erik Thomson, universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi Göteborgs universitet; Xiangrui Kong, forskare institutionen för kemi och molekylärbiologi Göteborgs universitet.Reporter: Björn Gunér bjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normark peter.normark@sr.se

Så funkar Sveriges dyraste forskningsapparat - Max IV i Lund (repris)

Gustaf Nordenskiöld skulle bli 1900-talets stora svenske upptäcktsresande. Men istället för Antarktis hamnade han i vilda västern, där han blev först med att vetenskapligt utforska en övergiven högkultur. Vilka var det som byggde och bodde i de märkvärdiga fästningsliknande klippboningarna i Colorado för många hundra år sedan, och hur kunde de skapa något så avancerat som de kort därefter övergav? De frågorna kom att bli de viktigaste för Gustaf Nordenskiöld, i stället för att han skulle bli först på Antarktis, som hans polarforskningslegendar till far, Erik Adolf Nordenskiöld, ville. Gustaf Nordenskiöld var begåvad men sjuklig, och det var därför han hamnade i värmen i vilda västern. Där blev han av en tillfällighet först att vetenskapligt undersöka den högkultur som frodades i Mesa Verde runt år 1200. I tidens koloniala anda tog han också med sig mänskliga kvarlevor därifrån hem till Sverige, som nyligen återlämnades till Colorado.Vi hör berättelsen om en bortglömd svensk upptäcktsresande vars karriär tog oväntade vägar och blev både dramatisk och kort. Medverkande: Janne Lahti, docent i historia, Helsingfors universitet; Judith Reynolds, författare till boken Nordenskiold of Mesa Verde.I programmet hörs utdrag ur Gustaf Nordenskiölds bok Ruiner af klippboningar i Mesa Verdes Canyons.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Gustaf Nordenskiöld skulle bli 1900-talets stora svenske upptäcktsresande. Men istället för Antarktis hamnade han i vilda västern, där han blev först med att vetenskapligt utforska en övergiven högkultur. Vilka var det som byggde och bodde i de märkvärdiga fästningsliknande klippboningarna i Colorado för många hundra år sedan, och hur kunde de skapa något så avancerat som de kort därefter övergav? De frågorna kom att bli de viktigaste för Gustaf Nordenskiöld, i stället för att han skulle bli först på Antarktis, som hans polarforskningslegendar till far, Erik Adolf Nordenskiöld, ville. Gustaf Nordenskiöld var begåvad men sjuklig, och det var därför han hamnade i värmen i vilda västern. Där blev han av en tillfällighet först att vetenskapligt undersöka den högkultur som frodades i Mesa Verde runt år 1200. I tidens koloniala anda tog han också med sig mänskliga kvarlevor därifrån hem till Sverige, som nyligen återlämnades till Colorado.Vi hör berättelsen om en bortglömd svensk upptäcktsresande vars karriär tog oväntade vägar och blev både dramatisk och kort. Medverkande: Janne Lahti, docent i historia, Helsingfors universitet; Judith Reynolds, författare till boken Nordenskiold of Mesa Verde.I programmet hörs utdrag ur Gustaf Nordenskiölds bok Ruiner af klippboningar i Mesa Verdes Canyons.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Upptäckaren som skulle bli först på Antarktis men fann högkultur i vilda västern

Sverige väntas komma med i Nato inom kort. Hur stor blir förändringen - militärt, politiskt och för bilden av vårt land? Är det slutet på en 200-årig period av fred och neutralitet? Och kan man verkligen säga att Sverige var neutralt under kalla kriget? Vetenskapsradion På djupet sätter det förväntade Nato-inträdet i ett historiskt perspektiv och undersöker vad det kan betyda för vårt land och för vår självbild.”Även om det här har varit en gradvis förändring de senaste trettio åren så är det ju på många sätt en epok av svensk alliansfrihet och neutralitetspolitik som som går i graven nu.”, säger Magnus Petersson, professor i internationella relationer vid Stockholms Universitet.”På ett plan så är det den största strategiska förändringen sedan Sverige själv hade ett kärnvapenprogram på femtiotalet.”menar Magnus Christiansson, lektor på Försvarshögskolan.”Jag tror inte att skillnaden  i praktiken är så stor som den kanske verkar. Men BILDEN av Sverige förändras.” säger Susanna Erlandsson, historiker vid Uppsala universitet.Medverkande: Magnus Petersson, professor i internationella relationer vid Stockholms Universitet; Magnus Christiansson, lektor på Försvarshögskolan; Susanna Erlandsson, historiker vid Uppsala universitet; Ann-Marie Ekengren, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Sverige väntas komma med i Nato inom kort. Hur stor blir förändringen - militärt, politiskt och för bilden av vårt land? Är det slutet på en 200-årig period av fred och neutralitet? Och kan man verkligen säga att Sverige var neutralt under kalla kriget? Vetenskapsradion På djupet sätter det förväntade Nato-inträdet i ett historiskt perspektiv och undersöker vad det kan betyda för vårt land och för vår självbild.”Även om det här har varit en gradvis förändring de senaste trettio åren så är det ju på många sätt en epok av svensk alliansfrihet och neutralitetspolitik som som går i graven nu.”, säger Magnus Petersson, professor i internationella relationer vid Stockholms Universitet.”På ett plan så är det den största strategiska förändringen sedan Sverige själv hade ett kärnvapenprogram på femtiotalet.”menar Magnus Christiansson, lektor på Försvarshögskolan.”Jag tror inte att skillnaden  i praktiken är så stor som den kanske verkar. Men BILDEN av Sverige förändras.” säger Susanna Erlandsson, historiker vid Uppsala universitet.Medverkande: Magnus Petersson, professor i internationella relationer vid Stockholms Universitet; Magnus Christiansson, lektor på Försvarshögskolan; Susanna Erlandsson, historiker vid Uppsala universitet; Ann-Marie Ekengren, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

"Nato-inträdet största strategiska förändringen sedan Sverige hade kärnvapenprogram"

"Det här är bara utvecklingen, den får vi vika oss för!" Så beskriver statsvetaren Evert Vedung den inställning som gjorde att Sverige på kort tid lyckades skapa ett överskott av elektricitet, med ett högt pris för naturen och samerna. Sveriges elhistoria är den om tidig och snabb utbyggnad av olika energislag som kunde producera el till låga priser. Om innovationer, framsynthet och långsiktighet, men också om naturvärden som offrades i moderniseringens namn. Har vi idag något att lära av den historien, när nu elproduktionen i landet behöver öka kraftigt och snabbt, för att vi ska nå klimatmålen och samtidigt ha en ekonomi i tillväxt?I tre program besöker Vetenskapsradion några olika elhistoriska platser i Sverige. I denna första del bland annat Horndal i Dalarna, som var den sydliga slutpunkten för den första kraftledningen mellan norra och södra Sverige, vilken togs i drift 1936. Horndal är än idag en stor knutpunkt för kraftledningar och inte minst därför har Google planer på att bygga ett gigantiskt datacenter där, som kommer att sluka oerhörda mängder el.Vi får också höra historien om hur det spektakulära Stora Sjöfallet i Lappland offrades för vattenkraften.Programmet är en repris från 30 augusti 2022. Medverkande: Magnus Carlson, förvaltare Vattenfall; Kerstin Enflo, ekonomhistoriker Lunds Universitet; Lasse Wallbing, kraftverksveteran och aktiv i Porjus arkivkommitté; Lars-Erik Lindström på museet i Krångede; Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap på Uppsala Universitet; Börje Forslund, lokalhistoriker från Avesta samt Bengt Söderkvist, boende i Horndal.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

"Det här är bara utvecklingen, den får vi vika oss för!" Så beskriver statsvetaren Evert Vedung den inställning som gjorde att Sverige på kort tid lyckades skapa ett överskott av elektricitet, med ett högt pris för naturen och samerna. Sveriges elhistoria är den om tidig och snabb utbyggnad av olika energislag som kunde producera el till låga priser. Om innovationer, framsynthet och långsiktighet, men också om naturvärden som offrades i moderniseringens namn. Har vi idag något att lära av den historien, när nu elproduktionen i landet behöver öka kraftigt och snabbt, för att vi ska nå klimatmålen och samtidigt ha en ekonomi i tillväxt?I tre program besöker Vetenskapsradion några olika elhistoriska platser i Sverige. I denna första del bland annat Horndal i Dalarna, som var den sydliga slutpunkten för den första kraftledningen mellan norra och södra Sverige, vilken togs i drift 1936. Horndal är än idag en stor knutpunkt för kraftledningar och inte minst därför har Google planer på att bygga ett gigantiskt datacenter där, som kommer att sluka oerhörda mängder el.Vi får också höra historien om hur det spektakulära Stora Sjöfallet i Lappland offrades för vattenkraften.Programmet är en repris från 30 augusti 2022. Medverkande: Magnus Carlson, förvaltare Vattenfall; Kerstin Enflo, ekonomhistoriker Lunds Universitet; Lasse Wallbing, kraftverksveteran och aktiv i Porjus arkivkommitté; Lars-Erik Lindström på museet i Krångede; Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap på Uppsala Universitet; Börje Forslund, lokalhistoriker från Avesta samt Bengt Söderkvist, boende i Horndal.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér<a href="mailto:Gunér￼bjorn.guner@sr.se" rel="noopener noreferrer nofollow"> bjorn.guner@sr.se</a>

När “alla” var överens om att offra naturen för elektricitet i Sverige (repris)

Den svenska elektrifieringen föddes på platser med namn som Näs, Nyhammar, Marma och Stocksbo. Brukssamhällen och småorter var pionjärer i en tid när strömmen inte kunde transporteras så långt från de vattendrag som ofta stod för kraften. År 1876 inleddes elektrifieringen av Sverige. Då fick nämligen sågverken i Näs i Dalarna och Marma i Hälsingland båglampor, vilket gjorde att timmer även kunde sorteras i mörker.Några år senare,1888, experimenterades det med elmotorer vid Nyhammars bruk i Dalarna och året efter lyckades man där överföra el från ett kraftverk till en gruva, ett avstånd på 1,3 kilometer. Det var likström och inte möjligt att ha långa kraftledningar då spänningsfallet blev för stort.Växelströmmen som introducerades tidigt på 1890-talet innebar att elen kunde transformeras och därmed överföras på längre avstånd. Men den som gjorde växelström verkligt meningsfull var uppfinnaren Jonas Wenström som tog patent på ett trefassystem, vilket gjorde att även växelströmmen kunde användas för att driva till exempel motorer av olika slag.På många håll på den svenska landsbygden fick man el tidigt. En sådan plats var Stocksbo i norra Hälsingland, där bonden och skogsägaren Anders Olsson var drivande i anskaffandet av en turbin år 1892.Programmet är en repris från 12/9 2022. Medverkande: Tommy Hjort; elingenjör och aktiv i Västerbergslagens Ingenjörsklubb; Bengt Söderkvist, lokalhistoriskt intresserad boende i Horndal; Kerstin Enflo, ekonomihistoriker vid Lunds universitet; Staffan Olsson och Jon-Erik Botås, elhistorieentusiaster i Stocksbo.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Den svenska elektrifieringen föddes på platser med namn som Näs, Nyhammar, Marma och Stocksbo. Brukssamhällen och småorter var pionjärer i en tid när strömmen inte kunde transporteras så långt från de vattendrag som ofta stod för kraften. År 1876 inleddes elektrifieringen av Sverige. Då fick nämligen sågverken i Näs i Dalarna och Marma i Hälsingland båglampor, vilket gjorde att timmer även kunde sorteras i mörker.Några år senare,1888, experimenterades det med elmotorer vid Nyhammars bruk i Dalarna och året efter lyckades man där överföra el från ett kraftverk till en gruva, ett avstånd på 1,3 kilometer. Det var likström och inte möjligt att ha långa kraftledningar då spänningsfallet blev för stort.Växelströmmen som introducerades tidigt på 1890-talet innebar att elen kunde transformeras och därmed överföras på längre avstånd. Men den som gjorde växelström verkligt meningsfull var uppfinnaren Jonas Wenström som tog patent på ett trefassystem, vilket gjorde att även växelströmmen kunde användas för att driva till exempel motorer av olika slag.På många håll på den svenska landsbygden fick man el tidigt. En sådan plats var Stocksbo i norra Hälsingland, där bonden och skogsägaren Anders Olsson var drivande i anskaffandet av en turbin år 1892.Programmet är en repris från 12/9 2022. Medverkande: Tommy Hjort; elingenjör och aktiv i Västerbergslagens Ingenjörsklubb; Bengt Söderkvist, lokalhistoriskt intresserad boende i Horndal; Kerstin Enflo, ekonomihistoriker vid Lunds universitet; Staffan Olsson och Jon-Erik Botås, elhistorieentusiaster i Stocksbo.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér<a href="mailto:Gunér￼bjorn.guner@sr.se" rel="noopener noreferrer nofollow"> bjorn.guner@sr.se</a>

Landsbygden ledande när Sverige fick elektricitet (repris)

En av Sveriges mest kända arkeologiska utgrävningsplatser, vikingastaden Birka, har fått ett nytt efterlängtat fynd till samlingarna. En varvsplats, har hittats, för första gången. Om det något vi förknippar med vikingar så är det väl deras skepp, men var och hur de byggdes och reparerades har forskarna inte kunnat se spår av - fram tills nu. Men i färska utgrävningar har en varvsplats hittats på Björkö i Mälaren, i anslutning till kvarlämningarna av det vikingatida handelscentrumet Birka.Och det är inte bara anmärkningsvärt att det är den första varvsplatsen som hittats, menar forskningsteamet. Det är också var varvsplatsen hittats. Under de 100 år som det bedrivits forskning på Birka har det framför allt grävts innanför Birkas kringgärdande stadsvallar. Men varvsplatsen hittades i ett område som skulle kunna ses som Birkas baksida, eftersom det ligger utanför stadsvallen.I utgrävningarna har spår av en så kallad båtslip hittats, alltså en v-formad konstruktion som förmodligen använts för att dra upp båtar på land. Tillsammans med ett hundratal mindre fynd talar den för att detta var en anläggning för att reparera och bygga båtar. Den oväntade placeringen utmanar vedertagna teorier om Birkas sociala, juridiska och ekonomiska organisering. Kanske har forskare nu hittat handelscentrumets ruffiga hamnkvarter, eller till och med Birkas egentliga framsida.Medverkande: Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet; Sven Kalmring, docent vid Stockholms universitet och expert på hamnar och urbaniseringen under Vikingatiden vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie i Schleswig, Tyskland; Björn Bandlien, professor i historia vid Universitetet i Sørøst-Norge.Programmet är en repris från 13/9 2022. Reporter: Emelie BredmarProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

En av Sveriges mest kända arkeologiska utgrävningsplatser, vikingastaden Birka, har fått ett nytt efterlängtat fynd till samlingarna. En varvsplats, har hittats, för första gången. Om det något vi förknippar med vikingar så är det väl deras skepp, men var och hur de byggdes och reparerades har forskarna inte kunnat se spår av - fram tills nu. Men i färska utgrävningar har en varvsplats hittats på Björkö i Mälaren, i anslutning till kvarlämningarna av det vikingatida handelscentrumet Birka.Och det är inte bara anmärkningsvärt att det är den första varvsplatsen som hittats, menar forskningsteamet. Det är också var varvsplatsen hittats. Under de 100 år som det bedrivits forskning på Birka har det framför allt grävts innanför Birkas kringgärdande stadsvallar. Men varvsplatsen hittades i ett område som skulle kunna ses som Birkas baksida, eftersom det ligger utanför stadsvallen.I utgrävningarna har spår av en så kallad båtslip hittats, alltså en v-formad konstruktion som förmodligen använts för att dra upp båtar på land. Tillsammans med ett hundratal mindre fynd talar den för att detta var en anläggning för att reparera och bygga båtar. Den oväntade placeringen utmanar vedertagna teorier om Birkas sociala, juridiska och ekonomiska organisering. Kanske har forskare nu hittat handelscentrumets ruffiga hamnkvarter, eller till och med Birkas egentliga framsida.Medverkande: Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet; Sven Kalmring, docent vid Stockholms universitet och expert på hamnar och urbaniseringen under Vikingatiden vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie i Schleswig, Tyskland; Björn Bandlien, professor i historia vid Universitetet i Sørøst-Norge.Programmet är en repris från 13/9 2022. Reporter: Emelie BredmarProducent: Björn Gunér <a href="mailto:Gunérbjorn.guner@sr.se" rel="noopener noreferrer nofollow">bjorn.guner@sr.se</a>

Här kan vikingarnas skepp ha byggts (repris)

En gång fanns det snillrika uppfinnare som grundade framgångsrika svenska industrier. Nobel, Tetra Pak, SKF, ABB föddes alla ur smarta innovationer. Men vilka svenska idéer leder till nya företag idag?    Sverige ligger högt på listor över innovativa länder. Till exempel är vi ett av de länder som söker flest patent, räknat per invånare. Men av alla de patenten står enbart Ericsson för nästan en tredjedel. Utan Ericsson är vi inte lika högt rankade.Trots det är vi fortfarande ett framgångsrikt innovationsland, säger Måns Marklund, innovationsanalytiker. Men han tycker att vi trots det kunde vara bättre, med ett bättre stöd till innovatörer, och en tydligare politisk styrning.   Enskilda uppfinnare har det svårt idag, säger han. Något som innovationsforskaren Eugenia Perez Vico håller med om. Det krävs stora resurser för att skapa och lansera nya produkter idag, säger hon, vilket är svårt att åstadkomma för en ensam uppfinnare.Den erfarne uppfinnaren Johan Ullman instämmer. Hans erfarenhet säger honom att den ensamme uppfinnarens tid är förbi.Medverkande: Magnus Frodigh, forskningschef på Ericsson; Måns Marklund, innovationsanalytiker Cascelotte AB; Johan Ullman, uppfinnare och Eugenia Perez Vico, innovationsforskare Högskolan Halmstad.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

En gång fanns det snillrika uppfinnare som grundade framgångsrika svenska industrier. Nobel, Tetra Pak, SKF, ABB föddes alla ur smarta innovationer. Men vilka svenska idéer leder till nya företag idag? Sverige ligger högt på listor över innovativa länder. Till exempel är vi ett av de länder som söker flest patent, räknat per invånare. Men av alla de patenten står enbart Ericsson för nästan en tredjedel. Utan Ericsson är vi inte lika högt rankade.Trots det är vi fortfarande ett framgångsrikt innovationsland, säger Måns Marklund, innovationsanalytiker. Men han tycker att vi trots det kunde vara bättre, med ett bättre stöd till innovatörer, och en tydligare politisk styrning.   Enskilda uppfinnare har det svårt idag, säger han. Något som innovationsforskaren Eugenia Perez Vico håller med om. Det krävs stora resurser för att skapa och lansera nya produkter idag, säger hon, vilket är svårt att åstadkomma för en ensam uppfinnare.Den erfarne uppfinnaren Johan Ullman instämmer. Hans erfarenhet säger honom att den ensamme uppfinnarens tid är förbi.Medverkande: Magnus Frodigh, forskningschef på Ericsson; Måns Marklund, innovationsanalytiker Cascelotte AB; Johan Ullman, uppfinnare och Eugenia Perez Vico, innovationsforskare Högskolan Halmstad.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Den svenska innovationens lampa på väg att spräckas, varnar experter

Så kan du slippa acceptera cookies

Att luras, utnyttja andra eller samarbeta är förmågor som vi tidigare trott var unikt för människor, men forskning har visat att även andra djur kan sätta sig in i andra individers perspektiv. Och nu kanske även dinosaurierna. Det är de första resultaten från studier som forskare i Lund gjort på alligatorer och fåglar, för att förstå hur dinosaurierna tänkte. För 5 år sedan besökte vår reporter ett specialbyggt hus i nordöstra Skåne med sex unga alligatorer som forskarna gjorde beteendeexperiment på. Dessutom testade de flera ursprungliga fågelarter med förhoppningen om att kunna ta reda på hur smarta de utdöda dinosaurierna var. Nu hör vi om vad forskarna kommer fram till i den första större publiceringen, och det visar sig att dinosaurierna var smartare än många trott. De verkar ha haft förmågan att sätta sig in i andras perspektiv, något som länge troddes vara unikt för människor, men som även apor, hundar och fåglar visat sig kunna.Medverkande: Mathias Osvath, kognitiv zoolog vid Lunds universitet; Stephan Reber, forskare i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.Reporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Att luras, utnyttja andra eller samarbeta är förmågor som vi tidigare trott var unikt för människor, men forskning har visat att även andra djur kan sätta sig in i andra individers perspektiv. Och nu kanske även dinosaurierna. Det är de första resultaten från studier som forskare i Lund gjort på alligatorer och fåglar, för att förstå hur dinosaurierna tänkte. För 5 år sedan besökte vår reporter ett specialbyggt hus i nordöstra Skåne med sex unga alligatorer som forskarna gjorde beteendeexperiment på. Dessutom testade de flera ursprungliga fågelarter med förhoppningen om att kunna ta reda på hur smarta de utdöda dinosaurierna var. Nu hör vi om vad forskarna kommer fram till i den första större publiceringen, och det visar sig att dinosaurierna var smartare än många trott. De verkar ha haft förmågan att sätta sig in i andras perspektiv, något som länge troddes vara unikt för människor, men som även apor, hundar och fåglar visat sig kunna.Medverkande: Mathias Osvath, kognitiv zoolog vid Lunds universitet; Stephan Reber, forskare i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.Reporter: Sara Sällström sara.sallstrom@sr.seProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

"Dinosaurierna var mer socialt kompetenta än vi trott"

Vi går på djupet i forskningen. Ansvarig utgivare: Magnus Gylje

Vetenskapsradion På djupet

Uppfinnaren Gustaf Dalén var en av "snilleföretagarna" som i början av 1900-talet bidrog till att Sverige trädde fram som en modern och innovativ nation. Men vid höjden av hans bana drabbade olyckan. Gustaf Dalén utvecklade det system för gasdrivna automatiska fyrar som kom att bli en stor svensk exportsuccé. Tack vare Daléns klippapparat och solventil kunde fyrar placeras på utsatta och avlägsna platser där det tidigare inte varit möjligt att ha ett varnande ljus. År 1912 råkade Gustaf Dalén ut för en olyckshändelse där han skadades svårt. Han överlevde men förlorade synen. Resten av livet bar han mörka skyddsglasögon. I programmet besöks Ramona Örkvist och Bo Köhler på Dalénmuseet i Stenstorp i Västergötland, den plats där Gustaf Dalén föddes för 150 år sen. Vi får också möta Gustafs sonson Göran Dalén som vet mycket om sin farfar och det stora företaget AGA, som han byggde upp. Staffan Bergwik, idehistoriker Stockholms universitet medverkar också. Programmet är en repris från den 26 april 2019. ProgramledareMats Carlsson Lénart ProducentPeter Normarkpeter.normark@sverigesradio.se

Uppfinnaren Gustaf Dalén var en av "snilleföretagarna" som i början av 1900-talet bidrog till att Sverige trädde fram som en modern och innovativ nation. Men vid höjden av hans bana drabbade olyckan. Gustaf Dalén utvecklade det system för gasdrivna automatiska fyrar som kom att bli en stor svensk exportsuccé. Tack vare Daléns klippapparat och solventil kunde fyrar placeras på utsatta och avlägsna platser där det tidigare inte varit möjligt att ha ett varnande ljus. År 1912 råkade Gustaf Dalén ut för en olyckshändelse där han skadades svårt. Han överlevde men förlorade synen. Resten av livet bar han mörka skyddsglasögon. I programmet besöks Ramona Örkvist och Bo Köhler på Dalénmuseet i Stenstorp i Västergötland, den plats där Gustaf Dalén föddes för 150 år sen. Vi får också möta Gustafs sonson Göran Dalén som vet mycket om sin farfar och det stora företaget AGA, som han byggde upp. Staffan Bergwik, idehistoriker Stockholms universitet medverkar också. Programmet är en repris från den 26 april 2019. Programledare Mats Carlsson Lénart Producent Peter Normark <a href="mailto:peter.normark@sverigesradio.se">peter.normark@sverigesradio.se</a>

Svenska uppfinnare – Ljusspridaren Gustaf Dalén (R)

En preussisk adelsman, en svart amerikanska och en enkel ingenjör  vad har dessa till synes olika personer gemensamt? Deras snille behövdes för att landa människor på månen och ta dem hem igen. Wernher von Braun, Kathrine Johnson och John Houbolt är tre nyckelfigurer i den 400 000 personer stora arbetsstyrkan som ingick i Apolloprojektet. År 1960 rekryterade NASA världens främsta raketforskare, Wernher von Braun, som utvecklat missiler åt Nazi-Tyskland. John Hubolt, en lågrankad ingenjör, får igenom sin idé om hur man landar en människa på månen. Och det matematiska snillet Kathrine Johnson räknar ut raketbanan och det exakta tidsfönstret för när landare och modul ska docka med varandra. Varför lyckades de – och inte det sovjetiska rymdprogrammet? I programmet hörs: Sven Grahn, ingenjör inom raketteknik. Programmet är en repris från 10 juni 2019. Reporter:Olof Peterson Producent och programledare:Peter Normarkpeter.normark@sverigesradio.se

En preussisk adelsman, en svart amerikanska och en enkel ingenjör  vad har dessa till synes olika personer gemensamt? Deras snille behövdes för att landa människor på månen och ta dem hem igen. Wernher von Braun, Kathrine Johnson och John Houbolt är tre nyckelfigurer i den 400 000 personer stora arbetsstyrkan som ingick i Apolloprojektet. År 1960 rekryterade NASA världens främsta raketforskare, Wernher von Braun, som utvecklat missiler åt Nazi-Tyskland. John Hubolt, en lågrankad ingenjör, får igenom sin idé om hur man landar en människa på månen. Och det matematiska snillet Kathrine Johnson räknar ut raketbanan och det exakta tidsfönstret för när landare och modul ska docka med varandra. Varför lyckades de – och inte det sovjetiska rymdprogrammet? I programmet hörs: Sven Grahn, ingenjör inom raketteknik. Programmet är en repris från 10 juni 2019. Reporter: Olof Peterson Producent och programledare: Peter Normark <a href="mailto:peter.normark@sverigesradio.se">peter.normark@sverigesradio.se</a>

Månen – människorna som tog oss dit (R)

Vad ska vi göra när våra kärnkraftverk blir för gamla och stängs ner? Lita på sol, vind och vatten, eller bygga nya smarta reaktorer? Så här skulle i så fall framtidens kärnkraft kunna se ut. En gång skulle den svenska kärnkraften stängas ner till 2010. Idag talar många för att den ska byggas ut med nya ”snabba” reaktorer som ger energi i tusen år till. Andra hävdar att tekniken är dyr och farlig och har redan konkurrerats ut av de förnybara alternativen. Kommer vi att ha någon kärnkraft i framtiden – och i så fall, i vilken form? I programmet hörs Erica Wallin, kommunikatör på SKB i Forsmark, Ane Håkansson, professor i reaktorteknik vid Uppsala universitet, Markus Wråke, vd på forskningsföretaget Energiforsk, Thomas Sterner som är professor i miljöekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg, Christian Ekberg, professor i kärnkemi på Chalmers, Göteborg och Janne Wallenius, professor i reaktorteknik på KTH i Stockholm. ProgramledareTomas Lindblad ProducentPeter Normark LjudteknikerOlof SjöströmDavid Hellgren

Vad ska vi göra när våra kärnkraftverk blir för gamla och stängs ner? Lita på sol, vind och vatten, eller bygga nya smarta reaktorer? Så här skulle i så fall framtidens kärnkraft kunna se ut. En gång skulle den svenska kärnkraften stängas ner till 2010. Idag talar många för att den ska byggas ut med nya ”snabba” reaktorer som ger energi i tusen år till. Andra hävdar att tekniken är dyr och farlig och har redan konkurrerats ut av de förnybara alternativen. Kommer vi att ha någon kärnkraft i framtiden – och i så fall, i vilken form? I programmet hörs Erica Wallin, kommunikatör på SKB i Forsmark, Ane Håkansson, professor i reaktorteknik vid Uppsala universitet, Markus Wråke, vd på forskningsföretaget Energiforsk, Thomas Sterner som är professor i miljöekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg, Christian Ekberg, professor i kärnkemi på Chalmers, Göteborg och Janne Wallenius, professor i reaktorteknik på KTH i Stockholm. Programledare Tomas Lindblad Producent Peter Normark Ljudtekniker Olof Sjöström David Hellgren

2/2. Svensk kärnkraft - Hur realistisk är den nya kärntekniken?

Ungefär var tjugonde svensk känner sig ensam. De som lever med kronisk ofrivillig ensamhet löper ungefär samma hälsorisker som de som röker, är ohälsosamt överviktiga eller inte tränar. Varför då?  Vi människor lever med gamla gener i en ny värld. Ofrivillig ensamhet uppfattas av hjärnan som en hotfull situation som skapar ett stresspåslag som passade oss när vi befann oss bland rovdjuren ute i naturen – men inte i den moderna vardagen. Ensamhet skapar ofta ännu mer ensamhet. Det vet Erika Karlsson som är mer ensam än hon vill och kan berätta om hur ensamheten påverkar hennes självförtroende och självkänsla. Samhället behöver ta frågan om ensamhet mer på allvar, säger läkaren och forskaren Peter Strang. Psykologen Anna Bennich menar att individen inte kan ta hela ansvaret för att ta sig ur ensamheten. I programmet hörs: Bengt Brülde, professor praktisk filosofi Göteborgs universitet, Erika Karlsson, ofrivilligt ensam, Peter Strang, professor i palliativ medicin och cancerläkare vid KI och Stockholms sjukhem, Anna Bennich, psykolog, psykoterapeut och författare. ProgramledareYlva Carlqvist Warnborg LjudteknikerOlof Sjöström ProducentPeter Normarkpeter.normark@sverigesradio.se

Ungefär var tjugonde svensk känner sig ensam. De som lever med kronisk ofrivillig ensamhet löper ungefär samma hälsorisker som de som röker, är ohälsosamt överviktiga eller inte tränar. Varför då? Vi människor lever med gamla gener i en ny värld. Ofrivillig ensamhet uppfattas av hjärnan som en hotfull situation som skapar ett stresspåslag som passade oss när vi befann oss bland rovdjuren ute i naturen – men inte i den moderna vardagen. Ensamhet skapar ofta ännu mer ensamhet. Det vet Erika Karlsson som är mer ensam än hon vill och kan berätta om hur ensamheten påverkar hennes självförtroende och självkänsla. Samhället behöver ta frågan om ensamhet mer på allvar, säger läkaren och forskaren Peter Strang. Psykologen Anna Bennich menar att individen inte kan ta hela ansvaret för att ta sig ur ensamheten. I programmet hörs: Bengt Brülde, professor praktisk filosofi Göteborgs universitet, Erika Karlsson, ofrivilligt ensam, Peter Strang, professor i palliativ medicin och cancerläkare vid KI och Stockholms sjukhem, Anna Bennich, psykolog, psykoterapeut och författare. Programledare Ylva Carlqvist Warnborg Ljudtekniker Olof Sjöström Producent Peter Normark <a href="mailto:peter.normark@sverigesradio.se">peter.normark@sverigesradio.se</a>

1/2. Alltid ensam - Så skadas du av ofrivillig ensamhet

Månlandningen 1969 var inte bara kulmen på rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet. Det var första gången människan studerade en främmande himlakropp på nära håll. På månens yta gjorde man banbrytande forskning som för alltid skulle förändra hur vi ser på månen, på jorden och resten av solsystemet. I programmet hörs: Fiona Thiessen, forskare på Naturhistoriska museet, Renaud Merle, forskare på Naturhistoriska museet, Jeremy Bellucci, forskare på Naturhistoriska museet, Birger Schmitz, professor i geologi vid Lunds universitet. Programmet är en repris från 13 juni 2019. ProgramledareOlof Peterson ProducentPeter Normarkpeter.normark@sverigesradio.se

Månlandningen 1969 var inte bara kulmen på rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet. Det var första gången människan studerade en främmande himlakropp på nära håll. På månens yta gjorde man banbrytande forskning som för alltid skulle förändra hur vi ser på månen, på jorden och resten av solsystemet. I programmet hörs: Fiona Thiessen, forskare på Naturhistoriska museet, Renaud Merle, forskare på Naturhistoriska museet, Jeremy Bellucci, forskare på Naturhistoriska museet, Birger Schmitz, professor i geologi vid Lunds universitet. Programmet är en repris från 13 juni 2019. Programledare Olof Peterson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Månen – så ändrade månlandningen vetenskapen (R)

The best podcasts about ourselves as well as the world through the lense of Science. Specific topics include things about our brain, emotions to biology, physics and more!

Best Episodes on Science, Humans & The World

The best podcast episodes on romantic relationships. Episodes talk about the 5 love languages, intimacy, and the taboo topics of sexual desires and infidelity. This topic is a deep dive into the science and complexities that face us in our relationships with others. Add episodes you're interested into your queue below!